Är nu på Sardinien, Isola Rossa och den första semesterdagen är snart avslutad. Av dagen återstår en god middag. Detta är verkligen ett paradis, med en dags temperatur på ca 27°, med klarblå himmel och 24° i vattnet. Vad mer kan man önska? Här kommer en bild med en vy över utsikten från hotellet, tagen tidigare imorse.
Om några timmar bär det av till Sardinien med skön avkoppling och värme. Det känns verkligen bra. Har varit där en gång tidigare, för fyra år sedan och då blev jag inte besviken. Tror inte jag blir det i år heller. Sardinien skall ju dessutom vara en s.k blå zon, vilket i korthet innebär att människor blir äldre än genomsnittet. Det finns ju några blå zoner runt om i världen. Det lär finnas en blå zon i södra Sverige också. Dags för den sista rundan med att packa ner prylarna. Lägger ut en bild från Statino Beach, på det stället ska några sener från en James Bond film ha spelats in.
Plötsligt var det semester, än så länge bara inne på första semesterveckan. Som alltid tar det några dagar innan man förstår det där med ledighet och avkoppling. En bra metod är att bege sig till en avsides plats med dålig mobiltäckning. En sådan plats befinner jag mig på just nu. Idag har det faktiskt blivit lite sol och bad. Semestern tickar in…
More and more people are trying an alternative weight loss strategy rather than pinning their hopes on fad diets and hard exercise: A commitment to lifestyle change. If you are stuck in the diet phase of starving yourself and counting every single meticulous calorie, this new trend may be just what you need.
Are you logging so much gym time that you’re losing sleep and missing out on friends – without seeing the results you want? Regardless, the work you put in is not giving you the end result that you are looking for.
The truth is, fad diets are ineffective, even though people keep trying them and hoping for magical results. Exercising will only make you lead a healthy life. Countless studies have shown that aside from diet and exercise, changing your lifestyle is more effective in terms of trying to lose weight in the long run. Those who do this are able to shed their extra weight permanently. The following information should be beneficial as you embark on this journey.
Change your lifestyle to change your weight significantly, as well as to see your health, happiness and well-being improve. The efforts are far outweighed by the benefits, and you will find it easy to lose weight and keep it off once you’ve made the necessary changes. Isn’t it time to finally get realistic about weight loss by realizing that nothing but a complete change in lifestyle will give you the results you desire.
Hade möjligheten att besöka Karlstad nyligen. I samband med mitt besök passade jag på att besöka det före detta, klassiska danspalatset Sandgrund, som sedan 2011 utgör konstgalleri för Lars Lerin’s tavlor. Jag måste säga att jag blev imponerad över de tavlor han har målat och som fanns till beskåndade. Jag är ingen direkt konstkännare, men det syns direkt när en konstnär har ”det” i sitt uttryck att måla. Det har verkligen han. Hans tavlor är fantastiska.
Ett foto med en mobilkamera gör ingen rättvisa åt dessa otroliga tavlor, men förhoppningsvis kan de förmedla en känsla. Har du inte varit på museet, så är ett besök att rekommendera!
Sandgrund, Karlstad
Tavla av Lars Lerin.
Skall vi låta myndigheter ha tillgång till teknik så de kan se vad du gör i din smart phone? Frågan ställs efter det att en debatt har dragits igång i sociala media om möjligheter att amerikanska myndigheter vill ha en bakdörr in operativ systemet på Apple’s iPhone. Bakgrunden i kortversion som jag uppfattat det: här om dagen utfärdade en federal domare i Kalifornien ett domstolsbeslut som tvingar Apple att utveckla programvara som kommer att låsa upp en iPhone som används av en av de två angripare som dödade 14 personer i San Bernardino i Kalifornien i 2: a förra året december (2015).
Apple kom snart med ett uttalande där man utrycker sympati för offren i San Bernardino-attacken och man stödjer sökandet efter rättvisa. Apple gör också klart att de kommer att motsätta sig ordern från domstolen. Uttalandet förklarar de genom att om man utvecklar en anti-krypteringsnyckel för iPhones IOS, som domstolen begär, kommer konsekvensen bli att man skapar en huvudnyckel som gör det möjligt för den amerikanska regeringen att låsa upp alla iPhone’s och komma åt alla deras data.
Panikläge?
Hur skall man förhålla sig till detta? Ska man överhuvudtaget bry sig? Först måste jag göra klart att jag tycker det är självklart att staten och myndigheter måste skydda oss medborgare från sådana vidrigheter som terrorism. Terrorism är oacceptabelt. Det finns lagar och förordningar att förhålla sig till. Utifrån vad jag har förstått är det också en viss skillnad mellan Sverige och Amerika. I Sverige kan man bli avlyssnad om man misstänks för ett grovt brott, där straffsatsen för brottet man riskerar att bli fälld för är minst två års fängelse. Beslut om en avlyssning fattas i så fall av åklagare.
Jag håller med många bloggare som jag läst, i det obehagliga med denna övervakning som troligtvis skulle innebära att dataföretag tvingades ta fram s.k. de-krypteringsnycklar för t.ex. smart phones, för att lämna ut dessa till myndigheter. Anta att vi skulle få en sådan situation och att det blev verklighet, vilken myndighet skulle i så fall förvara dessa de-krypteringsnycklar? Hur skulle de förvaras? När fick de användas? En sak i sammanhanget som är viktigt att komma ihåg är att ytterst handlar det om människor som jobbar på myndigheter och förvaltningar och människor gör misstag. Exempelvis skulle det inte vara helt orimligt att anta att de som jobbade med detta skulle kunna bli utsatta för en utpressningssituation. Debatten lär väl fortsätta för detta är som jag ser det, mycket viktiga frågor.
God fortsättning! Nyårsdagen brukar inte medföra allt för många knop. Denna nyårsdag inget undantag. Som vanligt en massa traditionsfyllda aktiviteter, om man är intresserad, Wienerkonsert, backhoppning från Garmisch. Tror jag skippar Ivanhoe den här gången. Såg att nyårsdagen var pizzadagen nummer ett. Lägger ut några bilder från gårdagens utflykt till landet. Skickat från min iPhone 
Sitter på tåget mot Göteborg. Lyssnar på Sveriges Radio’s Radioföljetong “Käre Ledare – min flykt från Nordkorea” av Jang Jin-sun, just nu. Jag fick tipset av en kollega. Vad som slår mig när jag lyssnar på denna bisarra, och fullständigt fascinerade berättelse är hur skrämmande den är. Nu har jag inte lyssnat färdigt, men det som slår mig är parallellerna till Georg Orwell’s roman “1984”. Att leva i Orwell’s värld verkar ju vara rena rama himmelriket, jämfört med den värld som Jang Jin-sun berättar om i nord-Korea. Jag menar, här här kan vi prata om byråkrati! Inte så konstigt att det är hungersnöd och fattigdom i det landet. I nord-Korea verkar det ju finnas ett departement för nästan varje fråga. Lite skämtsamt kan man ju undra om det också finns ett departement för fåniga gångarter, som den där skruvade Monthy Python-sketchen? Bara en sådan sak, “Käre Ledare” handlar om Jang-sun, en poet och författare, som har till jobb att skriva hyllningspoem till deras högste ledare. Han sitter på ett departement, Departementet för en enad front, tillsammans med andra kollegor som också skriver propaganda för diktatorn Kim-Jong Il-s räkning. Jag har inte tänkt att recensera radioföljetongen, men det är ett stycke nutidshistoria, bortom det man inte trodde var möjligt. Snacka om att dikten överträffar verkligheten. Om du vill lyssna, kan du klicka här.
På tåget mot Göteborg
Noterar en nostalgisk detalj, när jag surfade in på Västmanlands Läns Tidnings hemsida, (VLT), häromveckan: Rocklundahallen 50 år. Rocklundahallen i Västerås fyller 50 år nu i September (17 September). Jösses vad tiden går. I den här bloggposten tänker jag ta upp några personliga minnen jag har i anslutning till arenan. Är man född och uppvuxen i Västerås (vilket är), eller om man bott där, är sportintresserad, så känner man till Rocklundahallen. Jag vet att det inte heter Rocklundahallen längre, men för mig är det namnet “Rocklundahallen” som gäller.
Nu hör det till saken att jag är just en inbiten sportnörd. När jag tänker efter, så kommer jag fram till att den arenan har betytt mycket för mig och min uppväxt faktiskt. Under nästan hela 70-talet, i alla fall mellan åren 1973-82, var det i praktiken mitt andra hem. Andra hem i den meningen att jag tillbringade nästan all min fritid där.
Låt oss ta det från början: i slutet på 60-talet besökte jag, tillsammans med farsan, som liten pojke arenan, när det var hockey. Jag har inga konkreta minnen från själva matcherna, men vad jag kommer ihåg, var det för det mesta otroligt mycket folk på varje hemmamatch när VIK spelade (på den tiden hette föreningen Västerås Idrottsklubb) och ett bra tryck. På den tiden var det bara ståplats som gällde och det är klart, att man som liten grabb inte såg så mycket av själva matcherna.
Detta intresse för hockey, ledde till att jag naturligtvis ville börja spela hockey och då var det VIK-hockeyskola som gällde. Innan träningarna var det alltid samling på caféet som fanns i anslutning till hallen. Caféet drevs av “Fyrkanten” eller “Kubiken” som han kallades. Förklaringen till smeknamnet, vad jag känner till, var att han var en ganska kort och en korpulent person: lika lång, som bred. Hur som…innan träningarna, var det alltid samling där, dels för lite skitsnack, dels för lite hederligt flipperspelande. Kuriosa: Flipperspelet var utrustat med ett mekaniskt räkneverk såklart och ett hederligt “knack” hördes i maskinen när man fick frispel och “Tilt” när man var för offensiv i sitt spelande.
Jag sysslade också med friidrott och när det var friidrottsträning under vinterhalvåret, så tillbringade jag den i Rocklundahallen. Jag kastade slägga i tonåren och jag minns att vi kastade i en bur, för att redskapet, i detta fall släggan, släpptes rakt in i en presenning med ett skapligt dån som resultat. En annan sak jag minns från träningarna i hallen var styrketräningen i de gym som fanns där under norra kortsidan. Allt jag kan säga är att det var långt ifrån dagens flashiga gym. En annan träningsmetod var att vi hoppade jämfota upp för hela läktaren på långsidan i hallen! Har du varit i Rocklundahallen, så vet du hur brant upp det är. Nu var det inte bara jag som hoppade jämfota, utan det de flesta av oss som tränade friidrott gjorde det samma. Några år in på 80-talet flyttades friidrottsträningen till Wennströmska. Nedanstående bild är tagen förra sommaren, 2014.
Kommentar till bilden: Så här “snyggt” och välordnat var det inte när jag tränade där. Den blå pelaren kommer jag ihåg, fast den far vit på min tid. Speglarna har jag inget minne av det fanns då.
Styrketräning Rocklundahallen
Varje vår, någon gång i mars efter hockeysäsongen, var det hundutställning i Rocklundahallen. Vad jag minns av detta, var att det var otroligt mycket hundhår överallt. Hundhåren gjorde sig påminda när vi tränade friidrott i hallens extra utbyggnad, mot Rocklundaskogen.
I mitten av 70-talet kommer jag ihåg några basketmatcher som spelades i Rocklundahallen. KFUM/KFUK Västerås var bra med i toppen där några säsonger och man lade några matcher i arenan. Damerna vann väl SM i basket, någon gång på 70-talet, om jag inte minns fel?
SOC (Swedish Open Championship) avgjordes 1979 i november i Rocklundahallen. Stellan Bengtsson stod som slutsegrare. Självklart var jag där och tittade.
I slutet av 70, början av 80-talet, jobbade jag några somrar på Rocklunda (1979-83). Det var det perfekta sommarjobbet om man gillade idrott. En annan bra sak jag med jobbet, var att om det var bra väder var man ute och jobbade, var det dåligt väder var man inomhus. Vad jag kommer ihåg så var det mycket underhållsjobb som gjordes och självklart var det vi sommarjobbare som fick göra detta. Det var mycket måla, t.ex måla hockey och bandyburar, bandyläktaren (på den tiden var det ju bandyarenan utomhus). Sedan var det så, att när man väl fyllt 18, fick man arbeta kvällstid på vardagar och helger. Fast det var sommar, skulle ju anläggningen vara öppen för allmänheten och de föreningar som tränade där. Jag kan inte säga exakt vilket år, är men det var några år i slutet på 70-talet, början av 80, som hallen hyrdes ut för religiösa möten. Till dessa möte kom det folk från hela landet. Mötet var en Lördag/Söndag under sommarn. Speciellt ett möte kommer jag ihåg mycket väl: det var en Fredag. Vid lunchtid kommer det ett fullkomligt myller av människor med skurhinkar, trasor osv. och intog Rocklundahallen. Dessa människor knäskurade sedan hela hallen och de var klara med detta på Fredagskväll. Jag överdriver inte när jag säger att hallen var i det närmaste klinisk ren. Till och med intorkat tuggummi, snusbullar, osv.osv städades bort. Verkmästarna måste ha gillat vad de såg. Jag har i alla fall aldrig senare upplevt att hallen var så kliniskt ren.
Jag märker att desto mer man sitter och skriver, kring detta ju mera saker minns man. Det finns självklart mer att berätta, men jag tror jag stoppar här och nu. Kanske det blir en fortsättning, jag får se. Du som läser detta är välkommen att höra av dig och dela dina minnen.
Kommentar: Bilden är tagen förra sommaren(2014). Här syns läktaren på långsidan och de gångar uppför läktaren där jämfotahoppen kördes. I övrigt är det mesta sig likt.
Rocklundahallen, långsidan
